Klotets historia
Några glimtar ur Ängelholms-Klotets 20-åriga historia
Av Berit Ahlberg, 2007-08-21
På 80-talet fanns det något som hette Hjärnarps-Tåstarps Fredsgrupp, som bl.a. arbetade via en studiecirkel. Till en sammankomst där inbjöds Torgny Werger för att berätta om en ganska ny organisation i Lund, KLOTET, vars syfte var att sälja varor från tredje världen i solidaritet med producenterna och genom information skapa förutsättningar för fred och rättvisa. Så föddes tanken att starta något liknande i Ängelholm, och efter många överväganden och fler möten med styrelsen för Klotet i Lund och starkt stöd därifrån, blev det så beslutat, att vi i Ängelholm skulle öppna en filial till Klotet i Lund.
I mitten av juli 1987 blev drömmen verklighet och vår Klotbutik öppnades på samma plats där den fortfarande finns, alltså på Storgatan 10, Åkaregården. Klotet delade då affärslokal med Föreningen Matfront, vilket var en praktisk och passande lösning. Vi beställde varor via Lunda-Klotet och representanter från Ängelholm deltog i styrelsemötena där.
Verksamheten i Ängelholm bedrevs helt med ideella krafter och till en början hade vi därför inte möjlighet att ha öppet mer än 16-18 måndag – fredag och 10 -13 på lördagarna. Klotet rullade vidare, ibland litet snabbare och ibland trögare, men stannade aldrig upp. Men efter några år var det dags för en stor förändring. Lundfolket hade sedan en tid låtit förstå, att det nog var dags för oss Ängelholmare att stå på egna ben, och den 21/10 1991 samlades vi för att diskutera detta. Det fanns ju stora fördelar med att ha ett eget ”Klot”, men samtidigt undrade vi, om vi skulle kunna klara oss ekonomiskt. Lundaborna gav oss emellertid bra ekonomiska startvillkor och vi beslöt att våga försöket.
På ett Klotetmöte i Ängelholm den 26 januari 1993 bestämdes , enligt ordalydelsen i protokollet från detta möte, med stort bifall, att Klotet i Ängelholm efter årsmötet i Lund i mars l993 skulle bilda en fristående förening under namnet Klotet i Ängelholm. Nu var vi hänvisade till vår egen ganska skröpliga ekonomi för att hålla Klotet i gång. Men entusiasmen var så mycket större . Alla tycktes mer engagerade och vi kunde så småningom öka öppethållandet till normal affärstid, vilket var bra för försäljningen. Under de här första åren av självständighet hade vi ganska ofta torgförsäljning och skolbesök.
Vi prövade också ett nytt grepp – nämligen Loppmarknadsdag den 10 juli 1993, då i samarbete med Matfront. Dessa loppmarknadsdagar upprepades några gånger under de närmaste åren, men sedan övergick vi till att istället ha en permanent Loppis i källaren. Den fungerar fortfarande utmärkt och ger ett bra bidrag till lokalhyran utöver att den hjälper nya kunder att hitta till Klotet. Ett försök med glassförsäljning fungerade inte riktigt lika bra, utan har numera lagts ner.
För att sprida information om Klotet och dess idéer hade vi också vid ett par tillfällen PR-kvällar på biblioteket. Vi kläckte också redan under vårt första år idén att sälja julklappar till företag, något som vi fortfarande arbetar med och som först nu börjar gå litet lättare. Härav inser man att det viktigaste för att lyckas med något är att hålla ut och inte ge upp för snabbt. Ett bra exempel på detta är krisen 1998.
Redan 1994 hade vi fått mer fasta utgifter eftersom Matfront då lade ner sin verksamhet. Vi fick därmed större affärsutrymme, men också en högre hyreskostnad, vilket var ansträngande för vår ganska magra kassa. 1998 blev alltså ett riktigt besvärligt år. Då hade vi en rejäl tillbakagång när det gällde försäljningen med påföljd att Klotet efter första halvåret hade ett underskott på 7000:-. Detta föranledde vår kassör att i samråd med våra revisorer be oss fundera på en eventuell avveckling av Klotet. Men vi enades om att kämpa vidare och försöka hitta nya vägar för Klotets framtida existens och en speciell arbetsgrupp tillsattes för att arbeta med detta. Redan i november samma år kunde vi konstatera att allt såg mera hoppfullt ut. Bl.a. hade lokalerna fräschats upp och blivit mer tilltalande, nya kunder hade lockats dit, bl.a. genom bioreklam och via ortspressen, och många medlemmar hade skickat penningbidrag för att vi skulle klara krisen.
En idé om att låta konstnärer ställa ut sina alster i våra fina lokaler mot en viss avgift hade också slagit väl ut. Genom arbetsförmedlingen hade vi dessutom erhållit möjlighet att få ALU-anställda medhjälpare, något som gav viss kontinuitet i affären. Vi kunde alltså andas ut och hoppas på en framtid för Klotet.
1999 kom ett förslag från Ingrid Werger. Hon tänkte öppna en Marimekkobutik i Ängelholm och kunde tänka sig att hyra den del av Klotets lokaler, som tidigare disponerats av Matfront. Detta löste ju många problem. Utöver delad hyra kunde Ingrid då hålla ett öga på Klotets verksamhet och stötta våra medhjälpare där. Från och med 1999 har alltså Klotet delar lokal med Marimekko, ett samarbete som har gått utmärkt.
2001 blev vi aktieägare, en ny milstolpe i Klotets historia. Sackeus som hittills varit huvudsaklig importorganisation skulle omorganiseras och i stället skulle alla s.k. världsbutiker i Sverige gå samman och bilda en egen importorganisation. Varje världsbutik måste då satsa 10 000;. för att projektet skulle gå i lås, något det har gjort med den äran.
Nu, år 2007, firar Klotet 20-årsjubileum, och det är härligt att då kunna konstatera, att Klotet rullar på i full fart. Alltfler nya medlemmar finns i vår förening och försäljningen går med vinst. Utan ett ihärdigt och entusiastiskt arbete av många eldsjälar genom åren hade detta inte varit möjligt. Det hade varit lockande att här räkna upp alla , som betytt mycket för Klotets fortlevnad, men det skulle bli en väldigt lång lista. Därför nöjer jag mig med rikta ett tack till alla Klotare genom åren och hoppas att ni finner tillfredsställelse i att Klotets verksamhet är stabilare än någonsin och att vi strävar vidare mot de mål vi en gång satte upp: Att arbeta för de förändringar i världshandelns struktur som är nödvändiga för att skapa en rättvis värld, och att alternativ handel skall ske i långsiktigt samarbete mellan producentgrupper, importörer och världsbutiker och att informera kunder och andra intresserade om produkter och göra alla medvetna om orättvisa och förtryckande strukturer i världshandelspolitiken. Att arbeta för ett miljövänligt och för de anställda fördelaktigt produktionsförfarande och för att ett rättvist pris betalas till producenterna i tredje världen.
Tack för åren som gått, och låt oss se fram mot många kommande framgångsrika år för Klotet i Ängelholm! /Berit Ahlberg